Nu gör jag det ordentligt..
BeiHai/WeiZhou, tänkte vi, och så blev det. Vet inte hur många problem som egentligen dök upp innan resan och under resan. Biljetter bokades inte, när dom väl var det så skulle det ösregna hela vår visstelse, sen inser jag att jag bokat hostel på ön och inte i staden.. kommer till beihai och sista färjan till ön har gått, har ingenstans att sova, vet inget om staden. Man blir så klart omringad av taxihajar på busshållplatsen, jag tycker alltid det är lite läskigt, först och främst att bli omringad av främmande män, men även av att dom fnittrar något otroligt. Det är liksom en konstig känsla, omringad av okända fnittrande karlar.
Visade sig att det var goldeweek, så miljoner kinesiska turister var på resande fot och självklart åker dom dit var vi ska (vars annars liksom, vita stränder och tropiskt klimat), vilket betyder höjda priser och ont om sovplatser.. wooot?!?! vi som inte bokat något. Men det löste sig.. som det så ofta gr och sen var resan igång.
Men jaaaa, det blir bilder ;)
Vi börjar starkt med en bild på Stina där jag tvingat henne (trots höga protester) posa framför rysk sprit. Ja det kändes jättelustigt att stiga in i en butik med ryska flaggor och saker. Man vet aldrig vad man finne i de små kinesiska byarna ska ni veta.
Beihai's oldstreet, oomhändertagna koloniala byggnader från 1800-talet. Det var mysigt tyckte vi.
Köpte lite kokosnöt, dom sålde nötter och såna, som ni ser i hörnet, aliens från havet. Tycker dom är lite läskiga. Men där låg dom, levande. Förväntade mig ljusa skrik från dom, men dom var tysta.
Vårt hostel på Weizhou (fiskeön). Kanske de mest outrustade hostel jag någonsin varit på, som jag nämt såg man lågan som värmde vattnet och bajskorvarna gick inte attspola ner, tänk er lukten efter en tropisk natt med stängd dörr. Utedass, oh ja. Men jag hade lätt kunnat bo där igen. Hur tänker jag? Ja ibland undrar man.
Gick och drack lite the och kaffe.. Stina skapade en flöjt av ett sugrör, och ni som kanske har lite koll på musik förstår kanske att det inte funkade. Äve om hon föröskte övertyga mig motsatsen genom att oooa med rösten medan hon blåste.
Kollade in plaståtervinningen som låg brevid fiket.. vid vägkanten.. på huvudgatan mitt i byn. Såg sen på kvällen att det var folk som bodde i huset bakom. Visst blir man lite inspirerad att jobba med miljö och återvinningsfrågor när man möter sånt här.
Jag under ett paraply, jag och Stina hittade en intressant stig upp på berget, vi började klättra.. sen kollade vi på all växtrilghet och ormar och tusenfotingar kom till minnes, For klev vi ner igen..
..och tur var väl det, annars hade vi aldrig mött herr och fru get som stod och skyddade sig mot regnet under ett monument. Dom blev gode nyfikna på oss till Stinas förtjusning och började närma sig oss (dom gjorde en sån där Jason-närmning, vi tittar på dom och dom är stilla, kollar bort så hör vi klövarna och dom är närmare.. så höll det på), själv blev jag rädd och såg mig själv stångas upp av herr get samtidigt som fru get tuggar på mina sandaler.
Sen hittade Stina röd lera och kände sig inpirerad, henna tatuering skulle hon gör sa hon.. såg ut som avföring. Men, ja.
En ko.
Knatade runt och hittade ett litet samhälle där hönsen sprang lös och vi hittade denna blöta jycke vila sig på en mur. Så söt.
I fem timmar vandrade vi omkring på ön, i ösregn, men sedan började det bli kväll och vi blev lite mer angelägna att komma ut ur djungeln och tillbaka till staden. Vi fick åka med en man, som var trevlig. Här ser man fiskmarknaden. Efter hann vi faktiskt med ett dopp i det blå, folk tyckte vi var rubbade, för dom är det nämligen alldeles för kallt. Men inte för två norrlänningar som badar i torneälv i maj. Sen blev vi hungriga..
Beställde in skaldjur, dagnes skörd antarjag. Helt galet gott, har aldrig ätit så goda räkor och musslor. Dyrt var det dock. 60 spänn rätten (inte så dyrt i svenska mått mätt meen..).
Stina kissade på sig lite. Inge bordskick här inte.
Sen kom en supergravid katt och tiggde under bordet. Hur fin som helst, bor väl i katthimlen på denna ö, men fisk i överflöd.
På kvällen hängde vi med dessa skönheter, AnLing och hennes kompanjon (som jag glömde fråga namnet på dock, eehee).
Men sen blev det dramatik i luckan, Stina går till vårt rum och finner en spindel stor som en karls handflata. Att handskas med sådana monster är inte vår grej så vi skickade dessa killar på den. Dom misslyckade och vi var tvugna att sova med vidundret.. var tvungen att soma med keckerlackor, myggor och geckos också... sov inte som en prinsessa kan jag lova.
Efter denna händelse gick vi och drack öl och spela världens enklaste ölspel.
Stina, sjukt långa ben ser hon ut att på denna bild. Coolt. I alla fall receptionen på hostelet, verkar ha varit någon sort verksrad av något slag, båt kanske? båtverkstad. Vi säger det. Sol blev det denna dag dock, trots att rapporten lovade annat.
Fin fint och supervarmt. Vi hyrde cyklar och tänkte ta oss runt ön, men min med cykel var man tvungen att trampa i nödförsbacke så jag var alldeles för ilsken för att åkalängre sträckor. Men som tur var så fanns det nå klippor och gejer som var rätt coola i närheten.
Så coola att folk vill ta sina bröllopsfoton där. Killen som fixar med brudens klänning var söt tyckte vi, hoppas han får bli fotograf någongång så han slipper pynta folk för andra.
Havet, så fint, så lockande med den steckande solen i nacken.
Vi var på ett sjukt farligt ställe tydligen, efter var 3 meter så blev vi varnade för olika saker, här disaster-prone, ibland fallande stenar, ibland för slukande hål.. men det var fint.
Stina blev lyrisk av korallen.. man fick inte stjäla. Fast det gjorde gode ont när dom slank in i sandalen.
Jag var heeelt rosa, så varmt var det.
Killen visste hur man skulle handskas med hettan, ja det gjorde han.
Sen var det någon underlig person som jagade fjärillar. Pinsamt liksom.
Stina på stranden, fiskebåtar i bakgrunden. Det var på denna strand vi hoppa i havet, kanske lite illa vald med tanke på att motorvägen går precis ovanför. Men vad gör det om 100 år.
Och så har vi mig, sjunger väl eller något annat underligt.
På kvällen var vi tillbaka i Beihai, myste och lyssnade på denna kille, var riktigt bra, sån där Frank Sinatra-röst(svårt att tro men så var det)och väldigt förförisk.
Stina liksom bara doooog. Näe, men vi hade verkigen en sån där romantisk dejt hon och jag.
Så här såg jag ut på andra sidan bordet, svinnöjd att dom hade vietnamesiskt kaffe.
Dom hade en uppstoppad hund i passande utstyrsel (?). Vilket charmtroll.
På hemresan med flygbolaget okey airway hittade vi deras tidning, och gissa om vi blev paffa över att hitta vår gulliga huvudstad på omslaget. Vi kände dock inte igen var någon av bilderna var tagna.. tydligen så känner okey airway sthlm på ett annat sätt än vi gör.
Som sagt, det löste sig, som det så många gånger gör.
Det var nice, vi var nice, allt var nice.
Förresten, skapade en vårlåtlista.. alltså helt sjukt vad snuskiga låtar som görs egentligen.. till och med Ted Gärdestad, vad i hela friden?? Kanske är vi som har vårkänslor eller nå, men ändå.
Lev väl.
Kommentarer
LillaJ
Det var en redig uppdatering! Kul att se vad som händer, och att det är somrigt och fint någonstans i alla fall..
Svar:
Emelie
Trackback
