< Till bloggens startsida

The Longjing experience

Idag öser regnet ner, allt blir blött, fötter och kläder och man vill helst sitta någonstans betrakta vattnet som tvättar gatorna rena än själv tampas med att ta sig igenom det. Men tidigare i veckan har solen strålat som besatt och graderna har legat upp mot 34 C. Det var under en sådan dag som jag och Stina turistade i vår egen stad, i måndags närmare bestämt, då tog vi oss downtown och till Longjing, drakkällan som är namnet på ett av det förnämsta tesorterna som finns här i världen. Ett te som odlas här i Hangzhou, i Longjing (som jag sa ehe) som ligger väst om westlake, vid foten av en/ett berg/kulle. 
Det fotades, ja men visst. Så här var det, en solig dag i Longjing.
Vi tog bussen till Longjing teaculture village. Här lever lokalborna ett ganska lugnt liv jämfört med Hangzhou, odlar och skördar te, säljer det till turister och annat folk. Vi möts på en gång av odlingar och rentvätt.
En övergödd hund luffade förbi och människorna gömde sig från solen under paraplyer.
Stina posar vid rosenbuskarna, denna dag var hon sådär sommaskön och viktoriansk. Super somrigt, gulli gull!
Longjng odlingarna, tyvärr hade dom redan blivigt skördade, dom skördas i April och första veckan i Maj, så dom var inte så gröna och frodiga denna dag. Men trots det så luktade luften varmt te och bränd jord för den delen.
Stina i en av sina mest värdiga poser. Här går vi omkring i Longjing imperial tea garden, enligt legenden så var det en sonson till en kejsare från  Qing dynastin som åkte till detta ställe och fick smaka på teet som odlades här, han blev enligt sägnen så imponerad av det fantastiska teet så han gav 18 tebuskar en speciell kejselig status. Mycket bra status för tebuskar ska ni veta.
Kanske var det självaste drakkällan som Stina tjuvdoppade sina fötter i, var gudomligt skönt, så vem vet? ;)
En bild på plantagen och byn nedanför, vi följde efter en katt hit upp, sen gick vi omkring och var rädda för ormar. Fantiserade om att råka trampa på en solande orm, guuuud så läskigt.
Trots rädslan så satte vi oss på glödheta stenar och hade fikapaus, man måse fylla på energiförrådet vettni. 
Här sitter jag i en lummigskog, inte så långt bort från plantagen, tyckte stenen var så perfekt utformad, som en jättes fotavtryck eller ganske guds? waaah, kände mig väldigt gudomlig och lekte Gaia ett tag, sen hjälpte vi en snigel och såg vi en tusenfoting.
I väntan på bussen tillbaka, hur vacker var inte vyn från denna hållplats? Och Stina? ja inte vet jag, men lite är det då inte. 
MEN jag glömde köpa te när jag var på plantagen så jag gjorde det i stan senare, här är vi på teprovning, vilket var lite halvt obekvämt då varken jag eller Stina vet vad som ska kollas efter, smakas efter, luktas efter. Men vi var båda rörande överens om att teet var gott. Så det inhandlades, och dyrt var det, dra mig bakklänges. Men ska man ha Longjing så kostar det, teet jag köpte var plockat under Qingming festivalen, vilket är fetivalen som de döda hedras. Tänker mig att mitt te plockades i månskenet samtidigt som skördarnas döda släktningar dansade på kullarna.
Sen blev vi hungriga och köpte jättemycket mat på gradma's nära westlake.
Vi hann till och med de sista 30 sekunderna av solnedgången över westlake, det är alltid lika vackert, guuud jag smälter. 
Stina vill också fånga de sista solstrålarna över sjön, lite lätt panikartat för det går gode fort när solen sjunker bakom kullarna.
Som vanligt var det många människor i westlake området som kör lite kvälls gympa, vad som var lite extra spännande denna gång var mannen i beiga byxor och rutig skjorta som riktigt dansade av sig till den glada tecnon som spelades, svängde mer på höfterna än Shakira och Beyonce tillsammans. Blir så glad när man ser sånt.
 
Sedan bar det av hem, ganska nöjda, trötta och rejält solattackerade. 
 
Men solen tog slut, for på semester eller något och herr monsun flyttade in.. nu kommer det regna, idag, imorgo, dagen efter det, och den efter det osv. Inte super kul, men temperaturen är mycket behagligare och man sover bättre så helt hemskt är det inte. Och tänk så vi kommer uppskatta solen när den återvänder, det måste ju finnas en balans för att man ska kunna uppskatta allt.
Så nu ser jag ut såhär..
Relativt blöt, relativt sunkig.. badtofflor. Känner mig lite som Big Lebowski.. bara en white russian och ett gäng tyska nihilister som saknas.
 
From China with love!
Önskar er all sommar ni kan få.
 

Kommentarer
MrJ

Jag saknar maten nu när jag får se den så fint uppdukad. Nudlar och chili. Angående badtofflorna, tar du med dom till Sverige?

Svar: haha, nej!
Emelie

2013-05-16 @ 14:37:33

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0