< Till bloggens startsida

En dag, 18/3-13

Jag och Stina ville dricka kaffe och plugga på costa coffee så till downtown vi for..
Tyvärr möttes Stina av något fruktansvärt, hennes älskade manadrin kaffe var borttagen från menyn och världen rasade samman för en stund, ända till stunden tog slut och det blev en ny stund som var full med gorbie luktanden wraps och soyakaffe.

 
Jag köpte en klubba, älskar färgerna på den. Och en vacker sommar dag ska jag ta på mig en vippig kjol studsa omkring på gatorna med klubban i högsta hugg och sjunga *call me maybe* och ge ut ett falkst eller Stinas telefon nr. Beror på hur ond jag känner mig den dagen.

Vi hittade en brevlåda var man kunde posta brev till framtiden också..
Här är en ingång till det stället, och vem vet dessa vykort vi ser kanske kommer från dåtiden då nutiden var framtiden?
Trots att vi gått på denna gata så mång gånger förut så hade vi inte lagt märke till denna byggnad, se så häftig den är med alla sina fönster.. tyvärr stod den tom, hade varit ett perfekt ställe för en nattklubb konstaterade vi.
Bland allt nytt och renoverat såg vi ett annat hus, ett gammalt hus som växtligheten erövrat och människorna övergivit. Väldigt vackert.
En speleman på gatan, han sjöng rätt falskt dock.. men jag ger honom för inlevelse och såg väldigtlidelsefull när han satt där med slutna ögon och sjöng om förlorad kärlek (det sista gissar jag bara, men jag fck den känslan).
Sen började solen sjunka bakom bergen och smög ner i tunnelbanan med målet inställt på vår vita soffa.
 
Tack och hej!

Kommentarer
mamma

Gillar det där med brevlåda för framtiden. Att ingen har tänkt på det tidigare! Och vilka hus sen... Fascinerande!(Undrar hur det stavas?) Stina såg verkligen bedrövad ut. Tur att det går över. Och klubban matchar din hårfärg. Kram!

2013-03-22 @ 21:21:03

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0