Verkligheten ger lite perspektiv till egoisten.
Jag vet inte hur det är med andra, men alltid när jag har en dålig dag så möter jag en människa med en historia som får mig att inse hur fruktansvärt patetiskt av mig det är att gnälla över mina obetydliga problem som egentligen inte ens är problem.
Hade en dålig dag idag (se tidigare inlägg), tyckte jag inte fick vara ledig tillräcklit, tyckte att vädret är för opassande och det där med bränd mat. Jag träffade just en kvinna med positiv anda, ett leende på läpparna och en härlig självdistans. Egentligen är det inte skärskillt länge som jag har dessa möten, dom varar oftast bara mellan 30-45 minuter (den tid en klippning tar). Men under dessa få minuter hinner man ända få en massa information om en människa, och denna kvinna berättade för mig att hon för inte så länge sedan förlorade sin son i en olycka.
Han var 33 år gammal och han hade just gått ut ur en affär på söder i stockholm när en bil kör upp på trottoaren och kör på honom. Han dog, skadan omfattade dock bara huvudet så dom valde att donera hans organ. Och tre andra människor fick sina liv tillbaka tack vare deras val.
Denna man var tydligen någon som hade stor aptit på livet. Jobbade hårt vissa perioder för att ha möjlighet att kunna resa. Han var musiker och som en liten ströst för hans nära så finns han fortfarande kvar i den musik han skrev och de kortfilmer han medverkade i. Mycket hinner bli sagt på 35 minuter. Och man hinner få några tankeställare på vägen.
Jag känner mig så smutsig. Jag vill ta tillbaka mitt gnäll och allt gnäll som jag kommer sprida iframtiden. För jag har verkligen inget att gnälla över, bara vara tacksam för. För än så länge lever mina nära ( de flesta av dom) och jag har fått så mycket i mitt liv.
Men jag vet.. att det kommer bli mycket mer gnäll och klagan över skitsaker. För jag är trots allt bara människa. Men jag ska försöka stanna upp ibland och uppskatta det jag faktiskt har. För livet är kort och bara för att allt är bra idag betyder inte det att det är det i morgon. Inget är för alltid.
Som sagt, jag får sällan ha en dålig dag utan att bli påminnd att det finns dom som har det värre och gnäller som en surfitta som jag gör. Så det var det. Alltid lär man sig något.
Lev väl!
Hade en dålig dag idag (se tidigare inlägg), tyckte jag inte fick vara ledig tillräcklit, tyckte att vädret är för opassande och det där med bränd mat. Jag träffade just en kvinna med positiv anda, ett leende på läpparna och en härlig självdistans. Egentligen är det inte skärskillt länge som jag har dessa möten, dom varar oftast bara mellan 30-45 minuter (den tid en klippning tar). Men under dessa få minuter hinner man ända få en massa information om en människa, och denna kvinna berättade för mig att hon för inte så länge sedan förlorade sin son i en olycka.
Han var 33 år gammal och han hade just gått ut ur en affär på söder i stockholm när en bil kör upp på trottoaren och kör på honom. Han dog, skadan omfattade dock bara huvudet så dom valde att donera hans organ. Och tre andra människor fick sina liv tillbaka tack vare deras val.
Denna man var tydligen någon som hade stor aptit på livet. Jobbade hårt vissa perioder för att ha möjlighet att kunna resa. Han var musiker och som en liten ströst för hans nära så finns han fortfarande kvar i den musik han skrev och de kortfilmer han medverkade i. Mycket hinner bli sagt på 35 minuter. Och man hinner få några tankeställare på vägen.
Jag känner mig så smutsig. Jag vill ta tillbaka mitt gnäll och allt gnäll som jag kommer sprida iframtiden. För jag har verkligen inget att gnälla över, bara vara tacksam för. För än så länge lever mina nära ( de flesta av dom) och jag har fått så mycket i mitt liv.
Men jag vet.. att det kommer bli mycket mer gnäll och klagan över skitsaker. För jag är trots allt bara människa. Men jag ska försöka stanna upp ibland och uppskatta det jag faktiskt har. För livet är kort och bara för att allt är bra idag betyder inte det att det är det i morgon. Inget är för alltid.
Som sagt, jag får sällan ha en dålig dag utan att bli påminnd att det finns dom som har det värre och gnäller som en surfitta som jag gör. Så det var det. Alltid lär man sig något.
Lev väl!
Kommentarer
sw
oj pingu, insiktsfullt!
Trackback
