Happy B-day to u, happy B-day (tänk er den funkiga versionen avd sången)
22 år gammal. Ja ve kunde ana, men det blev jag igår. Den mesta tiden på dagen spenderades på en sjö, ja men visst tusen öars sjö, väldigt fint och rent. Solen gassade till tusen och jag fick solsting. Senare fick jag en tårta av min rektor som vi åt i parken nedan för vårt hem. Heta dagar och milda nätter, ska njuta till tusen för snart kommer en regn period. Jo ni. Här har ni några bilder jag tog.. väldigt få dock.
Fin dag, trött dag. Stina kände sig dock som babylons hora när vi traskade i buddhist tempel med bara axlar.. vi fick några mystiska blickar. men vad gör det om 100 år. Idag ska vi kanske köpa ny telefon..en oppo lutar det mot.
Btw, igår var vi inga fans av guidade turer, nehej, vi gillar inte när folk säger åt oss var vi ska gå. Men det gick över.
Vår guide när han hälsade på oss: Hello everyday!!
Lite kul är det ju.
Lev väl, jag vet att jag gör det i alla fall!
Om det vore så väl
Om jag fick bestämma så hade jag blivit forskare i folktro, legender, myter och fabler. Men jag får inte bestämma och tydligen så skattas inte sådant skärskillt högt i dagens samhälle, även om det kanske är det coolaste kunskapen man kan besitta. Men neeheej nu ska man istället typ bygga broar och sy ihop öppna sår..men vad är det när det finns troll i skogen? egentligen?
Villa ha!!!
Ja herrejisses. Nu har Johan flyttat till Stockholm och jag vill ha en iphone. Var är världen påväg? Jag vet inte, men jag tror vi närmar oss en akopalypse. Inte för att jag tror att Johans flytt och mitt köpbehov har något med det att göra.. jag försökte bara svara på min egenställda fråga.
Ja det är vår i Hangzhou, kalla nätter och 20 grader på dagen, helt fantastiskt. Snart är sommaren här.. inte för att jag egentligen vill uppleva sommaren i sydöstra Kina igen... fan det blir gode varmt. Men jag ska, ja men visst.
fan.. 4500.. det är mycket av vad den än är, och när det är pengar som i detta fall tar det liite emot. Trodde Kina skulle vara ett billigt land :( jag blir så besviken. Men, men jag vill ju ha en iphone, sade till mig själv att nästa mobil jag köper är antingen en 10 år gammal knappmobil eller en iphone. Jag vill inte ha knappar på min telefon nåmer, jag har liksom bara ett alternativ.
Nog om det nu ska jag surfa på chutulu och andra vidunder..
..kanske gömde han sig i grottorna kring Li floden?
Btw, har ett gäng bilder på mig själv i den där utstyrseln, mössa, tovigt hår och halglöfsjackan. Bästa looken någonsin. Så för er som väntar er glamour här på bloggen så kan ni fetglömma et', jag kör skogstroll till 100%.
kissemisse
Hej och hå, sitter och luktar på Stinas nya shampoo och ska snart käka cup-noodles.
Jag vill ha en katt, jepp, dom finns överallt, på alla mina favori platser här i Kina, så sant så sant, tex på secret garden i down town, här är en bild på besten, charmig och fet.
Ska övertala Johan bara.. hrmmm
Weekend för mig själv
Men heeeeeej! Nu kanske ni firar påsk och tror att ni har det mysigt, men icke. Då skulle ni vara tvugna att vara med mig här i Shanghai! jo ni. Jo men så ligger det till jag är i Shanghai, helt själv, weekend alone oh yeah. Och det går riktigt bra faktiskt. Vädret är fantastiskt, bor på ett super mysigt hostel med gratis frukost och en katt. Har varit på M50 som är gamla ned lagda fabriker och liknande lokaler byggda på 30 och 40-talet som man gjort om till konst gallerier. Det är även i det området man ser Shanghais typ (är inte helt 100% på det dock) enda graffitibeklädda väggar, det mesta gjort av riktigt duktiga konstnärer. Hmm.. jo snubbla in i en ryskortodox-kyrka igår, den var fin, väl underhållen, tyvärr var hela den där kristliga känslan bortblås och den fungerade mer som en utställningssal för en kille som gör porslinsägg i matricer. Anyhow, jag har det riktigt bra. Ska slänga upp lite bilder också.
Bild från M50 området, väldigt insprerande hela stället faktiskt. Och en sån där svart trägrej vill jag ha i min hall som välkomnar alla in, blev svin glad när den där saken mötte mig inne på ShangART. Var dock fotoförbud i de flesta gallerier, tyvärr. Och respekterar sånt. Bilder på graffitin, en kille som sprayade ett helt nytt verk fick jag se också. Mindre bra graffiti. En ren vägg, som dom brukar se ut häromkring (helt otroligt), Jag och katten som hänger bervid mig nu.
Det är nice!
Lev väl.
Guilin och Yangshou
Vi tog oss tillbaka över gränsen. Först till Naning som var en inte så inspirerande stad. En buss tog oss vidare till Guilin som hade fina vyer att bjuda på. Busshållplatsen var inte den heller inspirerande men det blev bättre när vi väl fick checka in på vårat hotel. Staden guilin låg i ett bitvis vackert landskap. Sockertoppsberg överallt och en flod vid namn Li. VI hittade ett berg vi besteg. Än en gång med trappor. Vi var även in under berget där vi fann buddastatyer.
Men det tog inte länge förrän vi ville därifrån. Vi tog oss till risterasserna. Det tog vad jag kan minnas över två timmar att köra ut och upp till dessa. Berg igen. Vi trivs där har vi förstått. Luften smakar gott och känns klar, även när det är dimma. Och dimma var det. Inte helt nöjda när vi insåg att dimma kom att skymma mycket av utsikten men vad kan man göra åt saken?
Väl där stannar vi först till vid en by där det finns minoritetsfolk. Dessa tjänar numera in deg på turister. Där det tidigare fanns passionsfruktsodlingar fanns ett turistcentrum och där mandarinerna fanns hittade vi ett basketplan. Folket där är kända för att de har långt hår. De klipper det endas när det gifter sig. Håret är dock uppsatt nästa jämnt i en kul turban formad beroende på fas i livet. Deras schampo luktar enligt utsago tämligen illa, men det fungerar. Ingen av kvinnorna hade ett grått hårstrå. Vi fick se en sorts föreställning som visade upp deras giftemålssystem. Jag minns inte riktigt hur det fungerar men jag minns att man skulle nypa folk i baken. Turism, massor av sådan. Jag spår att minoriteterna kommer vara allt mindre exotiska i framtiden. Jag vill ha färsk passionsfrukt, inte turistiga föreställningar. Vi fick mat men ingen frukt.
Bussresan gick vidare uppåt. Vägarna var smala och farliga. Serpentinvägar upp upp upp. Under resan pratade vi vidare med vår medresenär som var en turkisk kvinna med kaninmössa (tjejen jag sitter invid på föreställningen här innan). Hon hade studerat och tog nu ett pauseår för att resa jorden runt. Eller ja, asien denna gång, sydamerka och afrika en annan.
Vi klättrade vidare. Nu skulle vi upp på höjden. Vi gick till de tre flaggorna ni ser där uppe. Det var vårat mål. Innan dess passerade vi ett flertal hus och hotellbyggen. Vi spår att detta område kommer vara oerhört sönderexploaterat om tio år; stället hade nog med turism som det var. Emelie var inte nöjd. Vi gick vidare läng terasserna för att hitta något eget, en egen vy. Det var härlig. 20 minuter av riktig trekking. Typ. Väl ute på höjden njöt vi. Vyerna var fina och tillslut hade vi även tystnaden vill älskar.
Efter några dagar i guilin fortsatte färden till Yangshuo. Nedströms längs floden Li fanns denna ort och däremellan fanns berg. En fin båttur tyckte vi vore en god ide. Mer dimma. Som ni ser är Emelie inte nöjd. Bergen såg inte så häftiga ut som vi hoppats. Kanske var det vädret. Kanske var vi mätta. På vägen såg vi en grotta vi velat besöka men båten vi hade var stor och vi kom inte in.
Vi kom till ett berg med de nio ryttarna. Vi kom till bergen som finns avbildade på deras tjugolappar. Kineserna fotade på som aldrig förr. Jag protesterar här genom att istället ta med en bild på sedeln. Resan toppade senare.
Höjdpunkten nådde vi väl framme vid de nio ryttarna. Direkt öster om oss såg vi ett berg.
Vi ger er...MUMIN, Emelie var observant och såg ett jättelikt mumintroll bland bergen. Här landade kamerans uppmärksamhet. Nu var Emelie nöjd som en mumrik.
I Yangshou trivdes vi. Det var turistigt men lugnare. Det fanns gågator och kaféer. Viktiga ingredienser för vårat välbefinnande. Underbart. Vi lånade cyklar av vår hyresvärd och tog oss runt i området. Underbart även det. Tillslut kom vi riktigt nära landsbygden. Vägen var helt ok för det mesta men, ja, cyklarna behövde vår värd tvätta när vi väl var framme. Just ja, vi såg även kor och vattenbufflar. Muuu! Vi var tyvärr allt för nöjda här. Fotande blev lidandes. Knappt ett bildminne har vi därifrån. Första bilden här är tagen från en bro som skulle vara lite "extra". Enda fotot taget i närheten är ifrån den.
Det blev många bilder för bloggen denna gång. Mycket att visa upp för den som väl läser och är intresserad. Är nöjd för denna gång. Emelie får ta nästa bit. Hon har kanske nått att nämna som jag glömt? Kan vara så. Vet att hon minns bättre än mig många gånger. True story.
Peace out
Motion
Vi tog oss ut på löpbanan trots mina högljudda protester! Har väl insett så här 21 år senare att röra mig är bra och det är en grymt härlig belöning med endorfinlugnet som infinner sig strax efter man lugnat ner pulsen.
För er som undrar så ja jag kan springa nu förtiden, knät är bättre och starkare, inte helt bra dock så vissa ilningar får jag stå ut med.
Snart duschen och sen, jao pyssla omkring och tillslut sova.
Imorgon åker vi downtown igen.. fast nu minns jag inte riktigt varför. Vi har säkert en bra annledning.
En gång i tiden tittade jag på Johan när han fotade mig framför risfält. Så sant so det är sagt.
gögh
I've lost my swag! Jag orkar ingenting, knappt ta mig upp på morgonen.. såå drygt, och jag blir mest irriterad. Nåvel, just nu lagar jag mat, tofu med pakrika och lök och (tackar gud för detta) fullkornsris som jag förörvrigt håller på att bränna, göra för aldente och överkokt på samma gång. Gasspis suger (kanske mest för att jag inte kan hantera den men ändå).
Ok Stina däremot är ute på äventyr, får se när hon kommer hem :O
Då har jag iaf middagen på bordet som den goda fru jag är..(eller?)
Heipaa!
Ok Stina däremot är ute på äventyr, får se när hon kommer hem :O
Då har jag iaf middagen på bordet som den goda fru jag är..(eller?)
Heipaa!
En dag, 18/3-13
Jag och Stina ville dricka kaffe och plugga på costa coffee så till downtown vi for..
Tyvärr möttes Stina av något fruktansvärt, hennes älskade manadrin kaffe var borttagen från menyn och världen rasade samman för en stund, ända till stunden tog slut och det blev en ny stund som var full med gorbie luktanden wraps och soyakaffe.
Jag köpte en klubba, älskar färgerna på den. Och en vacker sommar dag ska jag ta på mig en vippig kjol studsa omkring på gatorna med klubban i högsta hugg och sjunga *call me maybe* och ge ut ett falkst eller Stinas telefon nr. Beror på hur ond jag känner mig den dagen.
Vi hittade en brevlåda var man kunde posta brev till framtiden också..
Här är en ingång till det stället, och vem vet dessa vykort vi ser kanske kommer från dåtiden då nutiden var framtiden?
Trots att vi gått på denna gata så mång gånger förut så hade vi inte lagt märke till denna byggnad, se så häftig den är med alla sina fönster.. tyvärr stod den tom, hade varit ett perfekt ställe för en nattklubb konstaterade vi.
Bland allt nytt och renoverat såg vi ett annat hus, ett gammalt hus som växtligheten erövrat och människorna övergivit. Väldigt vackert.
En speleman på gatan, han sjöng rätt falskt dock.. men jag ger honom för inlevelse och såg väldigtlidelsefull när han satt där med slutna ögon och sjöng om förlorad kärlek (det sista gissar jag bara, men jag fck den känslan).
Sen började solen sjunka bakom bergen och smög ner i tunnelbanan med målet inställt på vår vita soffa.
Tack och hej!
De ljuva livet i Hoian
Sjukdom, ja så kan det gå. Inget värre än förkylning.. det går över imorgon bestämde jag nu. Dagen har spenderats i soffan, och lite i köket, har nämligen försökt koka ärtsoppa, gick faktiskt helt ok till jag insåg att vad jag hade i grytan inte var ärtor utan bönor av okänt slag. Så det blev bönsoppa med en väldigt svensk tvist, helt ok. Jag menar rosmarin och senap går aldrig fel.
Har även fått, jag skulle inte kalla det gnäll, men kanske en påminnelse eller något om att jag ska uppdatera om hoian här på bloggen, så jag tänkte att nu kanske är tidpunkten.
Sååå, var ska jag börja. Jo, jag suktade efter sol och värme, och som ni minns så tog vi oss till da nang men jag hatade den staden,. och egentligen av ren tur hamnade vi hoian, som bara låg en halvtimme bort. Hoian är en liten by som har kvalifiserats in på unesko's världsarvlista så hela byn/staden är bevarad, så inte ett hög hus så långt ögat kan nå. Hur mycket turister som helst men man kan smita utanför och slippa myllret om man så vill.
Ska berätta med bilder tror jag, blir lättare så ;)
Hoian i eftermiddagssolen, moppar och små klädbutiker överallt. Hoian är känd för att vara en skräddar stad ska ni veta. Jag tex fick två par sandaler tillverkade åt mig. Det kändes lite häftigt.
Vi hittade en restaurang som serverade helt grym indiskmat. GOTT!
Många sena kvällar med mangodrinkar blev det, här även med sisha, mycket simpelt men väldigt roande nöje att sitta och titta ut över vattnet och nattfolket och lyktorna.
Vi cyklade en massa, härär Johan svin cool och stegrar på bakhjulet med ena foten på trottoaren dock nedan för Japanska bron. Varmt var det den dagen.
Vi skulle till stranden denna varma dag med våra cyklar, men cyklade vilse och hamnade i någon liten by var dom hade en parad, jag tror det var för dom sjuka, för sist gick det barn i sjukhussärkar och såg sjuka ut. Hoppas det fungerade. Väldigt färglatt och otippat var det iaf.
Sen en morgon hade Johan en infektion i tandköttet och vi var tvugna att återvända till Da Nang för ett tandläkar besök. Så här kände Johan sig i stolen.
Vietnam är inte kända för deras lysande sjukvård dirket så vi var lite nervösa, men denna klinik var väldigt ren och fin och med en duktig tandläkare. Jag kanske skulle ha tagit hand om min missfägade tan när vi ändå var där? Nåväl..
l
lJohan fick en fryspåse med tabletter utan innehållsförteckning eller liknande. Men han överlevde och infektionen gick ner, och det var på denna restaurang vi träffade Mr Phong (tror jag han hette) som erbjöd sig att ta med oss på en guidad tur i hans egna hem och by. Varför inte täkte vi och skrev upp oss!
Hoian by night påväg hem från någon bar eller retaurang mest troligt. Det var också på en sån prommenad hem som jag fick se eldflugor för första gången, en av dom häftigaste upplevelserna i Vietnam, lätt!
Hemma hos Mr Phong, detta är hans fru och barnbarn. Väldigt trevlig kvinna och hon lagade riktigt god mat också. Det var faktiskt riktigt intressant att se hur de vanliga folket levde som omväxling till gatuförsäljarna och servitörerna.
Utomhusköket, var dom grillar och röker sin mat. Dom hade även ett inomhuskök med kylskåp.. men vad kan jag säga, standarn på kök skiljer sig en del runt om i världen.
Vi fick hälsa på inte ett ont anande grisar på grannens bakkgård. Det var en i varje fall en liten tröst att se att dom var hela och rena och fick mat. Brevid tillverkade dom sprit och torkade tobak. Att man kan göra så mycket på så liten yta.
Vi fick träffa Mr Phongs farbror, trevilg karl, slogs för kommunisterna i kriget medans Mr Phong själv slogs för friheten (eller sydvietnam som vi kallar det i Sverige), han berättade att om dom hade ställts öga mot öga i kriget hade ingen av dom blinkat innan som skulle sätta en kula i den andre. Nu bor dom grannar och äter middag tillsammans under samma tak. Ja vad kan man säga, livet tar underliga vändningar ibland.
l
lTre flickor som förberedde stickyrice inför Tet, nyåret, med sin mormor. Hur charmiga som helst, dom tyckte även att jag var hur snygg som helst.. eller ja. Men det är ju alltid trevligt med lite komplimanger ;)
Fälten omkring byn, och en ko i skuggan, det var väldigt vackert och fridfullt när vi traskade omkring.
Mr Phong, en väldigt glad och givmild man. Lärde oss massor om kriget, det vanliga livet i Vietnam och om deras kultur. Reser man någonstans ska man ta chansen om man får den att umgås med lokalbefolkningen, annars tror jag inte man rikigt förstår vad det är för land man besöker.. lite så tänker jag.
Jag och Johan slog ett slag för jämnställdheten och han tvättade kläder för hand. Trevlig syn om du frågar mig. Medan han gjorde det gick jag mest troligt omkring och sippade på en konjak och smuttade på en cigarr medan jag filosoferade om världekonomin och minns mina gamla lumparpolare med vemod i själen.
Äntligen fick jag uppleva den där 'jag och havet'-känslan som finns med i så många romaner och filmer, helt fantastisk. Vi hittade även en strand var det var väldigt lite folk. Se så glad jag är!
Johan i sanden. Lite olyckligt var det dock att det vär just under denna period vi var som fetast under resan så de avklädda strandbilder är inte nice. Men vad gör det om sinnet har frid.
Tack och hej så vi från en strandbar med solsoffor till Hoian, och så fort vi satte oss i bilen tillbaka till Da Nang och flygplatsen saknade jag stället.
Lev väl.
Upplysning
En sån där dag som inte blev så bra.
Ibland vaknar man på morgonen och känner att 'nääe, jag orkar och vill inte gå till skolan', idag var en sån dag.. men jag gick såklart dit ändå (..moralkompassen pekade åt det hållet). Och dagen blev liksom inte bättre, en förkylning bröt ut, jobbig situation i skolan när man inte kan förstå varandra och man tycker väldigt olikt läraren men lyckas inte formulera sig så denne förstår. Lyckades eller snarade misslyckades med en presentation som jag hade idag, skulle handla om ärtsoppa, vad kan gå fel liksom, har ätit det hela mitt liv. Men lyckades ändå misslyckas med den.
Dessutom är det kallt igen, isande vindar som smög förbi alla mina lager av kläder och sedan upptäckte vi att dom gjort om receptet till en av våra favoriträtter i matsalen. Vi sade farväl till vårat favorit kaffeställe (potatoes/fat cat) när vi insåg att dom höjt priset med 150% (uppe i svenska priser nu.. i kina) och kvalitén har sjunkit sen den bäste barristan slutat. Så inge mer gott kaffe.. den tiden är förbi nu.
En rad av tråkiga händelser alltså. Och det var som om jag visste detta reda innan dagen börjat. Så vad har jag egentligen att säga med allt detta, jo, ibland så är det meningen att man ska stanna hemma helt enkelt. Får se om jag måste göra det i morgon, ifall jag blir sämre (förkylningen) kanske.
Jag borde stannat hemma idag.
Så här borde min dag ha spenderats, i soffan med en giraff.
Sen skulle vi tävla också.
Ibland händer det att man blir inkastad i en natinell tävlig bara så där, nu är ibland. Tävling på g, orientering, basket, och för min del klippa papper i en talenshow. Ja vem vill se det liksom. I alla fall har pysslat med denna tävling senaste veckan, nu har den startat, Stina har gjort sin del, jag ska göra min på onsdag. Iklädd en tight taditionell sidenklänning och lackskor, kanske kam man vinna några pluspoäng, Miguel min kompanjon ska göra en Kungfu show i en babygul siden pjamas. Det ni. Här kommer lite bilder från invigningen!
Stina känner peppen inför tävlingen, Heja HDU!
Så här såg jag ut, superfräsch (njääee), men jag log fint åt dommarna och gjorde min bästa Sylvia-vinking när vi spatserade på scenen där nere.
Resten av vårt team, närmst ser vi Teemu, vår nya klasskamrat från Finland. Yup yup.
Vi fick beskåda traditionell dans, långsamt långsamt gick det.. log fint gjorde dom, men jag och Stina var röröande överens om att det hade varit alldeles för tråkigt att träna sån här dans.. långsamt mest troligt.
Sen blev det Kungfu, såå jäkla coolt! Satt och önskade att det var jag som var där nere och viftade med svärd och flög omkring i luften.
Men sen klev dessa upp på scen och jag kände att jag satt bra på läktaren. Dom kallade det cheerleading, men det var mer en "åma-sig-bakom-cool-hiphopkille-i-musikvideo-dans" och det hela var väldigt obekvämt att titta på.
Se de små små rumporna i de små små shortsen.. det blev liksom bara värre, och jag kände mig som en super konservativ tant från 50 talet när jag satt och förfärade mig över dessa arma flickor. Men killarna bakom oss frustade virilt och verkade nöjda, kanske lite för nöjda. Jag var väl helt enkelt inte målgruppen dom riktade sig mot. Så kan det vara. Nu ska jag sova, för i morgon ska saxen vässas och klackarna nötas. Lev väl!
muu
Våren är här, 20 C +! Det är fint det, synd att helgen blev stulen.
Lite mer om Hanoi och Da Nang
Vi vart less på Kina och kände för att ta sig till ett annat land, Vietnam. För att utmana oss i resandet ville vi ta oss till Vietnam landvägen. En buss från Kunming till gränsen och sedan tåg till Hanoi, Vietnams huvudstad.
Vietnam är precis som Kina ett kommunistiskt land på samma sätt. Ganska lite det vill säga. Vietnam ligger lite efter i den ekonomiska utvecklingen jämförelsevis men de är på gång. Precis som i Kina finns detaljer kvar som tyder på förändringen. Lenin är en hyvelns karl i detta land. Han har en egen park. Han finns som staty. Han har till och med en egen skatebutik.
Vietnam har varit en fransk koloni och det har lämnat sina spår. Vi såg både katedraler, operahus samt en giljotin. Under den tiden fransoserna ockuperade landet såg man till att bygga ett fängelse mitt i Hanoi för politiska fångar. Där torterades folk som inte gjorde som fransmännen ville. Förmodligen även som de gjorde som de ville. Brukar vara så. Och när det väl krävdes hade de en välslipad giljotin. Elakheter är inget människor lär sig av. Efter att kriget mot fransmännen tog slut och det mot USA tog vid fylldes fängelset upp med amerikanska fångar. Dessa blev givetvis torterade som alla andra. Enligt museet var allt bra men enligt folk som satt inlåsta var det sämre. John McCain satt här. Mörkt hår när han kom in. Vitt hår när han vart fri nått år senare. Hans kläder finns på utställning. Hoa Lo heter fängelset. Men det är mer känt som Hanoi Hilton. Enligt fängelsetmuséet som ett tecken på att det var bra där. En åttiotalist uppväxt innan ironin dog anar en annan förklaring.
En definitivt uppskattad kultur i landet är deras kafékultur. Dom dricker kaffe! De har eget kaffe och även god tillgång på västerländskt. Hurra! Vi spenderade tid letandes efter en god kopp kaffe. Vi gick igen om gränder. Vi tog oss upp för trappor. Där man minst anar det finner man guld.
I utsikten från kaféet ser vi ner på gata i gamla stan där vi bodde. Det är trångt. Det finns fina kåkar. Man bygger en ad hoc balkong. Man bygger in balkongen. Sen en improvisera extravåning på det. Ja vad får man då? Jo detta.
Vi hittade även ett kafé med propagandaposters på väggarna och goda fruktdrinkar utan sprit. På bordet fanns det en pappersduk och crayonkritor. Utmärkt sysselsättning när kaffet dröjer. Sen kan vi även nämna att vårat hotell var suveränt. Härlig frukost. När vi kom tillbaka efter en lång dag på staden fann vi detta på sängen. En tårta. Hotellet hade koll på födelsedagar och gjort detta på eget initiativ. Hipp hipp hurra!
Som tidigare nämnt fanns även armémuseet här. Vi kan bjuda på ytterligare två bilder därifrån. Vi har trasiga motorer jag fick klappa på. Emelie fick klappa på en stridsvagn. En T-54 från Vietnamkriget. Stridsvagnen är den mest tillverkade. Räknar man in alla derivat och fulkopior från tex Kina har det tillverkats över hundra tusen exemplar.
När vi var klar med Hanoi åkte vi söderut till Da Nang. Staden hade -68 en av världens absolut mest trafikerade flygfält. Utöver det var det inte så intressant. Långt till stranden. Dåligt med mat och aktivitet. Vi hittade en resurang med suverän västerländsk meny. Och en kokosnöt att dricka. Detta blir allt för denna gång. Vad händer sen, kommer dom att klara sig? Javisst.
Den eviga vårens stad
Efter en 20 timmar lång och uttröttande tågresa från Chengdu var vi framme i Kunming, den eviga vårens stad. Och visst kändes det som vår när vi steg av tåget på perrongen, allt vad jackor och halsdukar hette var onödiga. Äntligen! Detta var vad våra frusna kroppar behövde!
Kunming är en härlig stad, belägen på nästan 2000 m meter över havet gör att luften är frisk och torr, människorna är avslappnade och maten är god. Av någon annledning så finns det en välutvecklad cafékultur och barerna är mysiga.. nästan som i väst! Vi fick tag på riktigt bra kaffe och goda bakverk.
Tyvärr så hann vi inte upptäcka staden och vad som finns runt om desto mer för det var här magsjukan tog oss. Först jag, och sen Johan. Så sjukt jäkla bittert, som om inte förkylningen i Chengdu hade varit nog, neheej, nu skulle vi spy också. Och det var precis vad vi gjorde.
Men vi hann med lite grann ändå, vi hittade ett franskt café med bra kaffe och riktigt goda kakor, vi besökte en moské som såg lite malplaserad ut mitt i staden, vi drack lite mer kaffe, gick omkring, gick till vi kom till en sjö var vi strosade omkring bland turister och lokala pansionärer, vi hittade även ett galleri som en svensk man hade där i stan, dom serverade skandinavisk mat, det var en trevlig tvist.
Kunming påminner mig om Hollywood, jag har aldrig varit i Hollywood men bilder och filmer man sett, färgerna, gatorna. Det är underligt, men just växtligheten, den ser så Hollywood ut i Kunming, jätteunderligt.
Önskar dock att vi hade kunnat resa omkring lite mer i provinsen, dom ska fantastiska risterasser, sjöar och berg.. men ibland blir det inte riktigt som man vill, ibland så blir man magsjuk. Tur att vårt hostel var fint, och vi hade en soffa utanför vårt rum (har glömt vad det heter, men varje rum hade sin dörr så man kom ut på en balkong typ, mycket fint) så även om man sprang till toan var och varannan timme så kunde man ändå njuta av solen och vårvädret.
Visst ser det härligt ut, och det var det.
Och kolla in den 7:e bilden på Johan och mina brillor, hur fin som helst.
Tjenis penis!
Ett berg högt där uppe
Väl i Chengdu ville vi ut och se annat än Chengdu. Det fanns flera olika möjligheter att ta sig runtomkring i Sichuan men med begränsad tid och sjukdom blev det en tvådagarsresa till Emei.
Emei är ett berg på 3099 meter. Väl på plats investerar vi direkt i stegjärn för att underlätta vår klättring uppåt. Ganska snart får vi höra att vår klättring inte blir helt som tänkt. Vi hade tänkt ta berget i två etapper men området i mitten av berget är avspärrat. "To much snow and angry monkeys", säger en guide på hostlet vi besöker. Låter surrealistiskt men nåväl, vi hittar andra skyltar som nämner detta problem "Beware of the monkeys", "Do not joke the monkeys".
Första trippen är i grön miljö. Berget är lite mer turistanpassat än vad tex Kebne är. Trappor och räcken hela vägen. Och Kinesiskor i högklackat. Och om man verkligen känner sig bättre än vanligt arbetande folk kan man hyra in bärare som tar en upp i en bambustol. Dock (till skillnad från en del Kinesiska turister) är kolonialismkänslan inte riktigt något som tilltalar oss. Dessutom är vi från väst och på god väg att äta oss feta på snickers och kaffetillbehör.
Trappor. Till slut nådde vi vårat mål. Ett tempel. Med en gyllende budda. Sen tog vi oss ned till ett annat ställe än där vi började vår stigning. Med snabba bussen som ser fallfärdig och farlig ut är vi snart tillbaka till hostlet i Emei vi checkat in på.
Dag två. Nu tar vi bussen upp på högre höjd där snön finns. Stegjärn är ett måste (tack för skorna!). Efter en tio meters promenad får vi se dom. Arga aporna. Eller ja, inte så arga, men destå mer hungriga och vana att bli matade av turister som inte förstår att inte mata aporna. Utsikten var fin dock. Och trapporna än brantare. Bilden med Emelie på trapporna är missvisande då jag är nästan helt säker på att det var jag som bar ryggsäcken precis hela tiden. Nästan helt säker.
På toppen (eller den toppen vi valde) som kallas Golden Summit. Här fanns en stooor staty med budda, igen. Utsikten var magnefik, molnen där nere skymde litegran kan man tycka men den var inte i ansiktet på oss som annars kan vara vanlig där. Efter detta tog vi oss tillbaka nedåt. Tillbaka till Chengdu och en välbehövd vila.
...jag vill att alla ska veta
Att jag färgade håret igår! Titta vad fin jag är.
Avsked och Chengdu
Och så står vardagen på tröskeln, igen. Ingen kommer undan ska ni veta, inte ens i Kina. I varje fall project Emelie & Johan i vida världen del 2 är avslutad. Imorse lämnade jag med ett blödande hjärta (aah drama), Johan på flyget tillbaka till Sverige (han är till och med framme redan). Den 28 börjar skolan igen och allt blir som vanligt.
Var ute efter förändring idag igen, färgade mitt hår (hemma) ihopp om att få en härlig kopparröd nyans.. men det gick åt helvete och min botten är blond och mina längder mörka. Så i morgon ska jag till frisören, det ska bli ytterst spännande. Meeeen det är inte det jag ska svamla om nu, utan resan, eller snarare bjuda på lite bilder som inte har kunnat läggas upp pga svin dåliga internet uppkopplingar.
Men nu, nu jäklar. Vi börjar med Chengdu idag.
En lokal köttmarknad. Så här kan det se ut när man ska handla middag. Det är stor skillnad från stad till stad, Shanghai till detta. Variationen, även i de små sakerna som handla mat gör det lite mer spännande.
Lösspringade hundar på en vanlig gata. Hundar finns överallt och vad som är rätt häftigt att se är hur bra dom lärt sig att leva bland människorna utan att riktigt leva med dom. Vi har ett gäng lösspringande super streetsmarta hundar i Xiasha också.
Johan på en bro, han har kämpat i nästan två månder att lära mig läsa kartor... 1: ta reda på väder sträcken (närmst omöjligt om du frågar mig :P) 2: leta efter land märken, vatten, utmärkande byggander. Här är vatten, så långt kom till och med jag.
Jättestor korsning var smoggen ligger tung. Chengdu var hemsk när det kom till luftföroreningar, det sved i luftvägarna efter en dag på stan. Inte trevligt.
Gick in på en bar och drack öl en kväll, detta var vår unerhållning, jätte duktig tjej, absolut.. vidriga låtval, oh ja, my heart will go on, den spelar man bara inte på saxofon, det blir för mycket. Huvva!
Här är ett personalmöte, kanske peppen innan arbetsdagen, vem vet. Men man ser det ganska ofta här i Kina. Dom verkade i alla fall glada.. och jag gick inte obemärkt förbi.
Påväg till vårt hostel med t-banan. Allting gott slutet gott.
Chengdu i sig är inte skärskillt spännade, finns lite tempel och mysiga gator, men det är en perfekt stad att ha sin bas i när man ska ut i vildmakren, bergen, nationalparkerna. Så hit åker jag nog mest troligt igen.
Det var allt för idag, tycker jag.. nästa blir mount Emei. Jag älskar berg har jag kommit fram till.
Lev väl!
Tissel tassel
Johan har somnat, vi smälter en 6 rätters middag för tillfället och allt är nice.
I verje fall, vi lämnar Vietnam imorgon.. om allt går vägen.
Vi får se.
Poliserna (vissa, med paceade kläder, hjälmar och vespor) här har kalashnikov!!!
Godnatt!
I verje fall, vi lämnar Vietnam imorgon.. om allt går vägen.
Vi får se.
Poliserna (vissa, med paceade kläder, hjälmar och vespor) här har kalashnikov!!!
Godnatt!
Diverse bilder utan sammanhang men med massor av glädje.
Vi har varit runt i Kina ett tag nu. Vi har sett saker som ni människor aldrig skulle tro. Vi har sett dimmslöjorna glida in över landskapet tusentals meter nedanför oss, buddor glittra i ljuset vid berget Emei, barn bajsa på golvet på ett tåg mot Kunming. Alla dessa minnen här på bloggen. Som här. Emei där jag, Johan, kikar ut.
Emelie som står och spexar invid ett mounument av vrakdelar. Vrakdelar från flygplan som fällt ond bråd död över bland annat Hanoi. Sjärten som sticker upp kommer troligen från en B-52 som sköts ned under julbombningarna. För de som bill veta mer, kolla upp Operation Linebacker II.
Här sitter Emelie uppe nitton våningar upp. Fina drinkar och en helt ok middag med kött.
Kaffe kulturen i Vietnam är långa vägar bättre än den i Kina. I Kina är det nästa Starbucks som är enda räddningen. I Vietnam kan man finna kaffe och fina kakor lite här och där. Tack Frankrike!
Oj, tillbaka till pandorna. Oordning på bilderna. Men kan man få nog av dessa halvt utrotade heltidsslackers?
f
fOch denna såg vi också (och flera andra som vi fotat). Detta är i alla fall en Merscedes S600. Dom är inte vanliga. Denna saknar regplåtar som många andra riktigt fina bilar gör i Kina. Vi stälde inga frågor.
I Chengdu hittade vi även en björnkvinna vid en gatukorsning.
Och tillbaka till Emei. Skog och djungel. Berg. Frisk luft. Nästan som hemma. Och massor av Kineser i högklackat och jeans på väg upp mot toppen.
Detta är en buddastaty på toppen av Emei, den gyllende toppen. Och var vi trötta? Ja.
Detta är en buddastaty på toppen av Emei, den gyllende toppen. Och var vi trötta? Ja.
