Hej hopp faderullan hej!!
Här sitter jag och känner mig busig...och där sitter Johan och pluggar till sin sista tenta på hans utbildning.
Detta är en olöslig ekvation. Hur det än blir kommer det inte gå som det borde.
Kan tillägga att jag även dricker öl och är extremt kreativ och babblig. höhöhö
Kan nog beskrivas som irriterande.
Vill hoppa i en säng.
...
kanske är lika bra att jag jobbar heltid nuförtiden.
1 Kommentarer Borde veta som bävern.
Jo, vad jag gör?
Jag lyssnar på Mavis Staples och tittar på Johan som lider efter att ha dragit ut en av dessa visdomständer.
Undrar om han förlorar sin visdom nu? kommer jag någonsin få höra om ww2 och flygplan?
Så många frågor.
Johan frågar om jag vill se hans stygn i munnen. Jag vill inte.
Jag ska gå på stan. eller inte. jag vet inte.
Vardag är en aning ostimulerande men jag är i varje fall ledig idag.
Tror dock jag glömde låsa salongen igår kväll när jag gick hem från jobbet. ops.
I lördgas var jag full, drack allt möjligt, öl, vin, polsk vodka, jägermeister. Jag var bakis i två dagar. Bakis på jobbet. Kanske därför jag glömde låsa. Är för gammal för det där.
Bäver.
Vad som hände sen.. den ärliga sanningen
Stax över 6 månader sedan jag anlände i moderlandet. Men äventyret var inte slut än. Väl i Luleå visade det sig att alla norrgående tåg och bussar var inställda. Men hem skulle jag så jag tog en stock och ett mindre träd och täljde mig en åra gick till hamnen och lastade min stock med mina väskor tog min åra och började paddla mig ut i bottenviken med siktet inställt på torneälv. Problem i sikte, ska jag paddla motströms i flera mil frågade jag mig själv. Men just i det ögonblicket dyker det upp 9 urlaxar med skimmrande fjäll och en rocka som var obehagligt stor och pratsam. Dom erbjöd sig sin hjälp eftersom att de väntat på en befriare och detta gjorde dom alltså för en högre sak. Visst! sa jag, struntar väl i vad deras motiv är så länge dom hjälper mig. Vi band laxträns av mitt hår och begav oss.
Redan i Hedenäsområdet mörknar himlen och ett öväder drog in. Till och med hjälp av laxarna blev det en kamp, vågorna var 3 m höga, blixtar sken upp himlen och hagel öste ner. Värre oväder har jag inte skådat. Men än en gång räddade mina resekamrater dagen. Rockan må ha nämt det tidigare men jag hade seden länge slutat lyssna på den, för mig hade rockans ord blivigt ett behagligt vitt brus redan i viken. Ingen människa kan koncentrera sig på en rockas prat en längre stund, blir något helt annat än vanligt tjat då den inte ens behöver andas.
I vilker fall, nu lyssnade jag och rockan berättade att den av blixtar blir så laddad att den kan flyga och erbjöd sig att flyga oss till Svanstein. Vi tackade ja och det bärde iväg, ovanför molnen var solen lysande varm och vinden mjuk och förlåtande. Vi var alla väldigt tacksamma över att få vila våra ömmande musklerna, till och med urlaxarna hade diverse sträckningar och en till och med ryggskott. Rockan brast ut i sång på de officiella rocka-språket, det var en vacker sång även om mina människoöron inte kunde finna något melodiskt sammanhang.
Väl i Svanstein landar vi på byavägen. Nästan omedelbart lägger vi märke till en gammal människa som lunkar mot oss. Men här lämnar mina nyfunna vänner mig, ty utan vatten och blixtar är det svårt för dom att ta sig fram.
Rockan flyger iväg med urlaxarna just när den lunkande äldre når fram till mig. Till min förvåning sitter en sydamerikansk potoo på dennes axel, och det är också den som för den äldres talan. Den äldre och potoon ber mig följa med dom, vilket jag gör, in i ett litet gult hus med flagnande färg och igenvuxen trädgård. Där tillagar den äldre kaffe medan potoon berättar att en förskräcklig fasa satt klorna i tornedalen. Jag berättar att jag varit borta i många månader och ska besöka min familj i Pajala, och hoppas det inte hänt dom något, att denna fasa inte satt klorna i just min familj. Potoon ser strängt på mig, och ber mig släppa min egosim. Och förtydligar att även om människor inte heter Torneus utan h är dom minst lika viktiga i världen. Och visst höll jag med, det var dumt av mig.
Potoon berättar att alla människor övanför Pello blivit bortrövade av ett onskefullt vidunder med ogärningar i blicken. Och att jag måste rädda dom!
Efter kaffet och en omgång yatzy gav det udda paret mig ett spjut gjort av gran och förädlat av det ädlaste metallerna som en kan tänka sig, dem var utanför vår värld och utvinns bortom horisonten. Så ädelt var det med dom metallerna föräskrade potoon mig.
Jag började vandra med min packning och mitt ädla spjut, och inte länge han gå föränn luften blev tjock och kvav och luktade svavel. Jag började ana onåd, vad var det egentligen skulle komma att möta i min hemby?
Efter bara några timmars vandrande möter jag en förtrollad flygande vit älg. Älgen säger att den letat efter mig men att sikten varit svår på grund av det förändrade väder förhållanderna. Även om förtrollade älgars syn är fasligt mycket skarpare än de flesta arter.
Älgen sa att han skulle flyga mig till Pajala och att jag därifrån kommer att förstå min plikt vilken jag kommer utföra, nästan lika bra som om den förtrollade älgen hade utfört den. Om det inte hade varit ett spjut inblandat, älgar kan inte kasta spjut.
I hornen på älgen sitter jag hela vägen till Pajala och på mina föräldrars tomt lämnar den av mig och önskar lycka till. Älgen ger mig älg-glitter och säger att jag strö de omkring mig i nöd, jag kommer inte bara bli fin utan även få en uppenbarlelse i högst oreligiös mening. Med ett språng lämnar den mig ensam.
När jag står utanför mitt barndomshem ser jag att marken är täkt av aska, huset är täkt av aska. Allt ser övergivet ut, jag tycker mig höra en rosslig Elvis skiva som hakat upp sig i garaget, jag går och kikar men ingen är där. Jag går upp på bron och finner dörren olåst med sopan över. Jag går in och allt ser ut precis som vanligt. Fast tomt, efter en stund ser jag att alla klockor stannat på exakt samma tid, 14:19. Så underligt, vilket fasa det måste vara som till och med får klockorna att stanna. På bordet hittar jag en karta som ser handritad ut, tittar en gång till och inser att det mest troligt är min familj som ritat den. Personliga meddelanden om varma kläder och vattenflaskor är klottrade på kanterna.Även en noga utritad stig var det står med stora bokstäver : FÅR EJ AVVIKA FRÅN STIG OM DU VILL LEVA TILL JUL. Det vill jag. Jag följer stigen på kartan med fingret och den leder til jupukka, ett stort kors är ritad över det lilla berget med texten livsfara skrivet brevid.
Nu inser jag att jag inte kommer kunna klara detta uppdrag själv. Jag kan nämigen inte läsa kartor, eller än mindre följa dom!
Men jag känner en som kan. Jag går till den fasta telefonen på väggen, även om jag mumlat att det är tid att ta bort den är jag glad att mina föräldrar behållt den, för den har ton och jag slår ett välbaknt nummer och Johan lyfter luren.
Jag berättar vad som hänt och att jag behöver hans fantastiska kartläsartalanger för att klara detta uppdrag. Han säger att han gärna hjälper till och undrar om jag möjligtvis har någon aning om varför en självgod älg förföljt honom och puffat honom i ryggen i en timme. Jag svarar att älgen är förtrollad och att det bara är att sätta sig i hornen på den så kommer älgen att släppa av honom på alldeles rätt plats.
Efter samtalet går jag ut och sätter mig på trappan och väntar på Johan. Jag tänker att det sannerligen inte var som jag hade föreställt mig att komma hem. Sen undrar jag om jag någonsin ens kastat ett spjut, men hur svårt kan det vara egentligen, speciellt när det är ett så alldeles ädelt spjut som jag nu ska kasta. Nu ser jag en vit gestalt med något otympligt i kornen komma närmare.
Perfekt, nu kan jag snart med hjälp av Johan utföra detta säkerligen ganska skrämmande uppdrag jag fått...
... eller är detta vad som inträffat efter den 24 Juni 2013. Kanske.
Puss och kram!!!!!!!!!!!
Önskar Jag, Emelie
....
Sista natten nu..denna saknad som komma skall, bävar.
Jo men jo
Hej hallå i rutan, nog är det märkligt att man spenderar så himla mycket tid framför denna skärm. Inte konstigt att synen blir sämre. Nog om det, jo jag och Stina for downtown, hängde omkring, var relativt svalt idag (28 C), skönt. Gick omkring och njöt. Hängde lite på silk-market var hag införskaffade en väska jag planerat köpa sen typ, sen vi var i Beijing.. nu blev det gjort. Hur nöjd som helst.
Sedan lullade vi vidare, båda gick liksom zombies inlindade i bomull och glitter på (glitter för att ja, döda människor är inte så fina), trötta och lite borta. Men vi lullade på.
Gick till old-street och fann ett passande cafe på en bakgata, mysmys, kaffe och sallad och Stina käkade sparris pasta och drack gurk juice.
Ett tag satt hon så här..
Sov gjorde hon, det är ju bra om man är trött. Botade min trötthet med kaffe som vanligt..
Tittade på de vackra byggnaderna, den lugna gatan, var rätt nöjd med livet liksom..
Så jag ville föreviga denna harmoni(och trötthet) med ett litet porträtt på mig själv.. eller vänta lite nu, det där är inte jag, det är ju..
Tjena tjena Jonas 16 år (eller fyller i november men, nästan där så att..), gillar hård jävla rock! Fan, jo, speciellt slayer, LÄTT! sorres, sen äre nog anthrax. Spelar ju själv gitarr, har väl 3 år på nacken nu. Har ett band också, 'dödens död' eller 'the death's death' på engelska, ja men om vi blir internationella tänkte vi. Fast vi har ingen trummis just nu, Liam som spelade förut, hans morsa och farsa skillde sig och han var tvugen att flytta till Boden. Jävligt trist, bra kille den där Liam. Brukar spela wow med han ibland, det är som kul då har man ju prata lite. Online vettni. Joo så att... lillsyrran brukar hoppa in. Som trummis alltså, inte i wow, där får hon fan inte vara med. Jävla nu ska jag hem och spela gitarr, fan va kul. Tänkte träna in några låtar från deras första, slayers alltså, show no mercy, back to the roots liksom.
Heeej alla! Berra här då, 15 år, har gått i samma klass som Jonas i typ hela mitt liv. Jag kan också spela musik, fast mitt instrument är piano och Jonas säger att det är för bögit att ha en elton john i bandet så jag fick inte vara med. Men det gör inget, slayer är ändå inte min melodi.
Ja jag brukar bygga tekniklego, har ett gäng ganska coola robotar jag byggt, en som man kan programmera så den kan lyfta föremål, sen nu håller jag på med en som ska vara mer mobil då. Det brukar jag gör hemma.. fast jäklit jobbigt när mamma dammsuger upp mina muttrar, vet inte hur många gånger jag varit tvungen att öppna dammsugarpåsen. Fast har såklart utvcklat en ganska bra teknik för att få upp dom där ifrån utan att liksom behöva gräva själv, säger inte vad det är men det kan hända att det har något med en magnet att göra.
Shit ni kommer t-banan. Måste rusa.
Herrå!
Sista lördagen i Hangzhou
Sista dagarna i detta förunderliga land, gud vad ska jag göra?
Stina och jag tänkte väl ta oss en sväng och gör saker "för sista gången" idag. Ja men visst.
Då kör vi.
Kan tillägga att vi grubblat om extra kilon på bagaget..bagagen.
Vilken morgon.
Stina och jag tänkte väl ta oss en sväng och gör saker "för sista gången" idag. Ja men visst.
Då kör vi.
Kan tillägga att vi grubblat om extra kilon på bagaget..bagagen.
Vilken morgon.
Det gick inte bra det här..
Det visar sig att jag har noll förståelse för ekonomi. Jag kuggade nog på sluttentan här, well hoppas mina andra prestationer räcker till ett godkänt i kursen (tänker tillbaka och ser mig själv snarkandes på 80% av lektionerna och suckar).
Men nu är alla tentor över. Tack och lov.
På tisdag är jag i Sverige igen.
Lev väl.
Men nu är alla tentor över. Tack och lov.
På tisdag är jag i Sverige igen.
Lev väl.
Vilket vackert vader vi blir bortskamda med
Njot av en av varldens vackraste solnedgangar idag. Regnet hade tvattat bort smoggen sa himlen var extra vacker i Hangzhou idag <3
lev val!
Vykort fran en ond manniska
Alskar att se dom do. Har har ni inbrytaren!
Jag AVLIDER!
fy fan for sommaren, FY FARAO! kackerlackorna ar har. Ta mig harifran. Har forvandlat var toa till en gaskammare, satan, nu ska dom doo. Glomde vad det var jag hade tankt skriva.. men vi var pa nattmarknad och sen kakade vi finmiddag. Det enda jag kan tanka pa nu ar.... KACKERLACKOR. Har skrikit mig annu hesare an jag redan var. Jag hatar dom!!!
ok, bilder pa mat da. sa oerhort opassande men.. ja..
Tenta nr 4
Tro det eller ej men idag klarade jag mest troligt min linjär algebra tenta, ja jävlar. Det trodde jag/folk aldrig, minns när jag skulle lära mig gångertabellen och matteboken for fler gånger i väggen än den vart skriven i. Men saker och ting förändras tack och lov.
Nu har jag och min kamrat Stinolii gjort 4 av 6 tentor, två kvar, de värsta. Ecnomics och higher math. Så än ska man inte ropa hej.
Nu bota förkylning, dricka kaffe och sen middag med Cassiel och betala elräkning. Shit vilken spännande dag. Nä, men jag behöver ingen spänning nu efter Taiwan.
Peace'n out!
I Kardis tror jag. I varje fall, njut av den friska luften och de rena vattnet.
Jo, vad jag faktiskt pysslat med är liksom annat..
Ja mina vänner och alla som jag känner. Här på bloggen har det varit dödligt tyst ett tag nu. Jag såklart förklara mig, jo jag har rest en del. Som jag har förklarat tidigare. Det började med att Jag, Stina och Cassiel tog en fantastisk weekend i Shanghai, kan inget annat än älska denna 20 milles stad. Har alltid så roligt där. Det var första gången för Cassiel vilket var lite extra kul. Vi (Stonken och moi) fick visa henne vårat Shanghai och vi prommenerade en hel jäkla del, sen var det lite roligt, för Cassiel hade aldrig sett så många utländska personer i hennes liv, hon höll på att trill av stolen, svor som en sjörövare men såklart så vande hon sig snabbt. Mer cool människa får man ju leta efter när det kommer att vanja sig till förändringar.
Små fragment från den resan. Detta är ju egentligen bilder på när vi sitter still, men vi gick mest, tog nästan död på Cassiel. Det var roligt. Myyyyys. Oj fick en liten känslostorm, mysstromen.
Och idag kom jag och Stina hem från resa nr 2, jepp jepp. Taiwan, å du store, vilket ställe. Tokvarmt ja, men så fint, och rent och fungerande och roligt och det känndes så fritt. Kan ha varit den okrångliga tillgången av facebook som spädde på känslan av frihet, eller att man inte såg små kommunisk-tecknade filmer här och var, vad vet jag. Roligt hade vi, det var som en farväl och adjö-resa (sorligt sorligt) av våra trogna granna Wickee och Miguel. Vi besökte i varje fall Kaohsiung, Kenting (paradiset) och såklart Taipei.
Har nog en ganska grav romantiserad bild av Taiwan, men om jag skulle flytta permanent till ett land här i öst så är det nog Taiwan som står högst på listan (åk dit, för guds skull, 90 dagar har vi fina EU människor där utan visum). Well, denna resa blev det myket fest, jo så är det. Men man lever bara en gång, och det var ju i alla fall inte ibiza eller något annat osmakligt.
Lite så såg det ut. Å vilka fina människor jag fårr hänga med, blir alldeles varm. Hey! känslostorm igen, gud undra om det kan vara motreaktion fron mitt totala psykbryt på china mobile tidiagre. Kanske.
Taiwan var fint. Gud vad jag längtar tillbaka.
Men nu är andra bullar som bakas (kan man ens säga så?,hmm), tenta-period! men tjohooo. De skola väl gå det med. Har så sjukt mycket att göra, nämligen dags att förbereda hemresan nu (ooo är jag saknad kanske?? haha), packa det som packas ska, sen ska vi ju kanske till Tibet som allt går vägen, sen ska vi ju klättra i yangshou också. Allt detta på en månad.
Det där med assistent är kanske inte så pjåkigt.
Nu ska här sovas.
Puss och gonatt!
reerereeesaaaa
Sitter och planerar den avslutande resan här i Kina, Tibet! mitt absoluta drömresemål i detta stora land. Tanken är att vi ska trekka bland bergen, en trelig liten fjällvandring, eller?
Nope, upp på över 5000 m är tanken, kika på det där.. ni vet världen högsta berg (lugn alla, vi ska inte bestiga everest).. bara kika lite.
Tyvärr är det inte det lättaste att planera sådant när det helt plötsligt brytit ut någon sorts epidemi som tar död på alla klövdjur där uppe. Måste nu vända på varenda liten sten för att få fram en trekk som faktiskt är öppen.. hmm. Men är man envis och ihärdig så ska ni se att även det ger frukt.
Jo vad mer, vi gjorde den första sluttentan i tisdags. Kändes bra och både jag och Stina blev nog godkända. Herregud, har all tid redan gått? är det verkligen dags att avsluta allt redan?
Verkar så.
Men vi har några resemål att göra innan vi är redo för, ja vad det nu blir, inte bo i Kina längre. Så här ser planen ut (allt kan ändras, inget är skrivet i sten och eget blod som ma sålde själen för).. ok
Resa nr 1: I morgon redan?? wooot? jo men det är sant, imorgon åker vi på en weekend i Shangahi med vår fantastiska vän Cassiel. Lääängtar!
Resa nr 2: Taiwan med våra trogna granna Wickee och Miguel, detta är då nästa helg, en vecka. Trevligt trevligt. Varken jag eller Stina har någon som helst koll på Taiwan så det kommer bli en överaskning, skönt också att inte ha några förväntningar.
Resa nr 3: Klättring i Yangshou! oooooh vad kuuuuuul! Ska bli första gången med klättring i riktiga berg för min del, men det löser sig säkert.. ehee. Blev ju lite små kär i Yangshou när jag och Johan var dit och cyklade i vintras. Ska bli så mysigt så, öl ska jag dricka också.
Resa nr 4: Tibet, de otämjda , heliga Tibet, hästar, jakar, kargt landskap, svalt (om jag ser fram emot det, medel temp här just nu är 30 grader, svettas som en isbörn i sahara, jo ni)..åå berg! världen högsta berg, ren luft. Äe finns det något bättre. Håller tummarna att vi slipper höjdsjuka, ehee.
Honey i'm coming get to yah!
Alltså aaa maaa GAAAAD så vackert!
Sugen på att odla lite grönt på typ VÄRLDENS vackraste plats??? .. man liksom ba: eh jaaa, ge mig en jak så kör vi!
Ok resplan och lite Tibetporr.
Enjoy!
Vänlig hälsning från en som inte tog sin mors råd "Mamma: Va??!! Då säger mor att du får sluta lägga pengarna på dyra teer och utflykter. Håll hårt i pengarna!!"
Det hände en grej igår..
Jag ska berätta..
Kände mig lite grå, och tyckte det var dags att fixa frillan,.. en timme senare
Hoppsan hejsan, i friösrstolen igen. Vi kan inte riktigt kommunisera min frisör och jag, men jag hoppas på det bästa. Och sen bara..
BLOND? näe men jag sa ju koppar tänkter jag, men jag blir åter lugn när en frisör kommer i mitt ansikte och skriker: ORANGE?, jag: Yes!, han gör ok tecknet med fingrarna i en cirkel ni vet, in med färg igen då.. sen liksom
Titta på friörerna, super söta i matchande skjortor. Blir lite kär. Dom är lite som små ompalompas..sen blev jag färdig, 4 timmar senare och..
Går jag hem, ser helt ok ut i mörkret, ja men visst... men idag på morgonen jag liksom bara..
LYSER! jävart! jag vet inte, blev ju inte kopprig, utan orange och rosa.. hmmm...vad ska jag göra liksom?
Ska fundera på det, ska hitta på någe.. men till dess, jepp så rockar jag denna look!
Ice cold, i choose this color motha fukkah!
Tack och adjö!
Helvete!
Kollade in flygbiljetten hem, och dra åt helvete så dyrt det är. Fan.
Vad säger mor om jag säger att "näe jag har inte råd att komma hem" ?
MmmÅÅÅÅÅÅHH!
Vad säger mor om jag säger att "näe jag har inte råd att komma hem" ?
MmmÅÅÅÅÅÅHH!
