Denivit

 

 

Vietnam har varit en fransk koloni och det har lämnat sina spår. Vi såg både katedraler, operahus samt en giljotin. Under den tiden fransoserna ockuperade landet såg man till att bygga ett fängelse mitt i Hanoi för politiska fångar. Där torterades folk som inte gjorde som fransmännen ville. Förmodligen även som de gjorde som de ville. Brukar vara så. Och när det väl krävdes hade de en välslipad giljotin. Elakheter är inget människor lär sig av. Efter att kriget mot fransmännen tog slut och det mot USA tog vid fylldes fängelset upp med amerikanska fångar. Dessa blev givetvis torterade som alla andra. Enligt museet var allt bra men enligt folk som satt inlåsta var det sämre. John McCain satt här. Mörkt hår när han kom in. Vitt hår när han vart fri nått år senare. Hans kläder finns på utställning. Hoa Lo heter fängelset. Men det är mer känt som Hanoi Hilton. Enligt fängelsetmuséet som ett tecken på att det var bra där. En åttiotalist uppväxt innan ironin dog anar en annan förklaring.

 

 

En definitivt uppskattad kultur i landet är deras kafékultur. Dom dricker kaffe! De har eget kaffe och även god tillgång på västerländskt. Hurra! Vi spenderade tid letandes efter en god kopp kaffe. Vi gick igen om gränder. Vi tog oss upp för trappor. Där man minst anar det finner man guld.

 

 

I utsikten från kaféet ser vi ner på gata i gamla stan där vi bodde. Det är trångt. Det finns fina kåkar. Man bygger en ad hoc balkong. Man bygger in balkongen. Sen en improvisera extravåning på det. Ja vad får man då? Jo detta.

 

Vi hittade även ett kafé med propagandaposters på väggarna och goda fruktdrinkar utan sprit. På bordet fanns det en pappersduk och crayonkritor. Utmärkt sysselsättning när kaffet dröjer. Sen kan vi även nämna att vårat hotell var suveränt. Härlig frukost. När vi kom tillbaka efter en lång dag på staden fann vi detta på sängen. En tårta. Hotellet hade koll på födelsedagar och gjort detta på eget initiativ. Hipp hipp hurra!

 

 

Som tidigare nämnt fanns även armémuseet här. Vi kan bjuda på ytterligare två bilder därifrån. Vi har trasiga motorer jag fick klappa på. Emelie fick klappa på en stridsvagn. En T-54 från Vietnamkriget. Stridsvagnen är den mest tillverkade. Räknar man in alla derivat och fulkopior från tex Kina har det tillverkats över hundra tusen exemplar.

 

 

När vi var klar med Hanoi åkte vi söderut till Da Nang. Staden hade -68 en av världens absolut mest trafikerade flygfält. Utöver det var det inte så intressant. Långt till stranden. Dåligt med mat och aktivitet. Vi hittade en resurang med suverän västerländsk meny. Och en kokosnöt att dricka. Detta blir allt för denna gång. Vad händer sen, kommer dom att klara sig? Javisst.