Denivit

det hade varit coolt att vara aragorn.
i början ger han intryck att vara livsfarlig,
sen räddar han hobbitarna, ger dom äpplen och visar dom vägen,
nu tycker man om aragon, han verkar vara en riktigt schyst kille.
sen ser vi att aragorn är helt fantastisk på att fäktas med övermäktiga fiender,
och håret, långt, men väldigt manligt och coolt.
aragorn är vädligt tolerant också, han umgås både med dvärgar och alver,
det är fint.
sen får vi veta att han är kär i en alv, skit snygg är hon, och hon ger honom sitt ljus.
det är något väldigt speciellt med honom.
sen märker vi att han inte bara är en vanlig enkel man, nej
han är arvinge till den kung som besegrade den ondaste av ondast,
han är människornas kung.
men han har hållit sig undangömd, för han tror inte han kan axla ansvaret,
men på grund av det så känner man att han är ödmjuk,
en ärlig och härlig man.
men aragorn har fler hemligheter,
han er ut som 40 år, men nej! han är över 80 år gammal,
han har blivigt välsignad med ett långt och friskt liv, längre än normalt!
detssutom älskar hans häst honom, och djur är bra person kännare.
i slutet får han allt, sin tjej, sin tron och sina vänner, och vad gör han?
han sjunger, karln kan sjunga, ingen scenskräck här inte. stabilt.
sen har han också ett jäklit coolt svärd.
han är fin han, aragorn.
-

..
det var allt jag hade att säga om aragorn.
annars har jag inte gjort denna dag till en dag jog kommer minnas om 10 år,
eller om en vecka för den delen.
har kollat king's speech, den var oerhört vecker och välregisserad.
jag gillade den.
-
håller mig på andra tankar med film och böcker,
det fungerar. om det inte går så, ja då tänker jag tydligen på aragorn.
-
hejdå