Guilin och Yangshou
Vi tog oss tillbaka över gränsen. Först till Naning som var en inte så inspirerande stad. En buss tog oss vidare till Guilin som hade fina vyer att bjuda på. Busshållplatsen var inte den heller inspirerande men det blev bättre när vi väl fick checka in på vårat hotel. Staden guilin låg i ett bitvis vackert landskap. Sockertoppsberg överallt och en flod vid namn Li. VI hittade ett berg vi besteg. Än en gång med trappor. Vi var även in under berget där vi fann buddastatyer.
Men det tog inte länge förrän vi ville därifrån. Vi tog oss till risterasserna. Det tog vad jag kan minnas över två timmar att köra ut och upp till dessa. Berg igen. Vi trivs där har vi förstått. Luften smakar gott och känns klar, även när det är dimma. Och dimma var det. Inte helt nöjda när vi insåg att dimma kom att skymma mycket av utsikten men vad kan man göra åt saken?
Väl där stannar vi först till vid en by där det finns minoritetsfolk. Dessa tjänar numera in deg på turister. Där det tidigare fanns passionsfruktsodlingar fanns ett turistcentrum och där mandarinerna fanns hittade vi ett basketplan. Folket där är kända för att de har långt hår. De klipper det endas när det gifter sig. Håret är dock uppsatt nästa jämnt i en kul turban formad beroende på fas i livet. Deras schampo luktar enligt utsago tämligen illa, men det fungerar. Ingen av kvinnorna hade ett grått hårstrå. Vi fick se en sorts föreställning som visade upp deras giftemålssystem. Jag minns inte riktigt hur det fungerar men jag minns att man skulle nypa folk i baken. Turism, massor av sådan. Jag spår att minoriteterna kommer vara allt mindre exotiska i framtiden. Jag vill ha färsk passionsfrukt, inte turistiga föreställningar. Vi fick mat men ingen frukt.
Bussresan gick vidare uppåt. Vägarna var smala och farliga. Serpentinvägar upp upp upp. Under resan pratade vi vidare med vår medresenär som var en turkisk kvinna med kaninmössa (tjejen jag sitter invid på föreställningen här innan). Hon hade studerat och tog nu ett pauseår för att resa jorden runt. Eller ja, asien denna gång, sydamerka och afrika en annan.
Vi klättrade vidare. Nu skulle vi upp på höjden. Vi gick till de tre flaggorna ni ser där uppe. Det var vårat mål. Innan dess passerade vi ett flertal hus och hotellbyggen. Vi spår att detta område kommer vara oerhört sönderexploaterat om tio år; stället hade nog med turism som det var. Emelie var inte nöjd. Vi gick vidare läng terasserna för att hitta något eget, en egen vy. Det var härlig. 20 minuter av riktig trekking. Typ. Väl ute på höjden njöt vi. Vyerna var fina och tillslut hade vi även tystnaden vill älskar.
Efter några dagar i guilin fortsatte färden till Yangshuo. Nedströms längs floden Li fanns denna ort och däremellan fanns berg. En fin båttur tyckte vi vore en god ide. Mer dimma. Som ni ser är Emelie inte nöjd. Bergen såg inte så häftiga ut som vi hoppats. Kanske var det vädret. Kanske var vi mätta. På vägen såg vi en grotta vi velat besöka men båten vi hade var stor och vi kom inte in.
Vi kom till ett berg med de nio ryttarna. Vi kom till bergen som finns avbildade på deras tjugolappar. Kineserna fotade på som aldrig förr. Jag protesterar här genom att istället ta med en bild på sedeln. Resan toppade senare.
Höjdpunkten nådde vi väl framme vid de nio ryttarna. Direkt öster om oss såg vi ett berg.
Vi ger er...MUMIN, Emelie var observant och såg ett jättelikt mumintroll bland bergen. Här landade kamerans uppmärksamhet. Nu var Emelie nöjd som en mumrik.
I Yangshou trivdes vi. Det var turistigt men lugnare. Det fanns gågator och kaféer. Viktiga ingredienser för vårat välbefinnande. Underbart. Vi lånade cyklar av vår hyresvärd och tog oss runt i området. Underbart även det. Tillslut kom vi riktigt nära landsbygden. Vägen var helt ok för det mesta men, ja, cyklarna behövde vår värd tvätta när vi väl var framme. Just ja, vi såg även kor och vattenbufflar. Muuu! Vi var tyvärr allt för nöjda här. Fotande blev lidandes. Knappt ett bildminne har vi därifrån. Första bilden här är tagen från en bro som skulle vara lite "extra". Enda fotot taget i närheten är ifrån den.
Det blev många bilder för bloggen denna gång. Mycket att visa upp för den som väl läser och är intresserad. Är nöjd för denna gång. Emelie får ta nästa bit. Hon har kanske nått att nämna som jag glömt? Kan vara så. Vet att hon minns bättre än mig många gånger. True story.
Peace out
Kommentarer
Yvonne
Det hade vart fint med en karta med resrutten inritad. Eller man kanske kan få en pappers-dito så man vet var man befinner sig när man följer med på resan.
Elli
Hahaha!!! Jag såg Mumin tillslut!! Fick leta ett tag, men sen kunde jag urskilja konturerna :) kul!! Hihi!
Trackback
